Sawdust Festival, med konst, pågår just nu nere i mitt favvo-häng Laguna Beach. Clay, på jobbet här, tipsade, sa att jag säkert skulle gilla festivalen, och att jag skulle hitta nåt att köpa. Jag sa att titta är gratis.
Konst är lite komplicerat för mig. Ofta hyllar folk sånt som jag är helt frågande inför. Ibland kan man (läs jag) känna sig (mig) korkad för att man (jag) inte förstår. Och man (jag) är rädd att snubbla på en av konstnärerna eller gud förbjude, på ett av kosntverken. Sen blir man (läs fortfarande jag) lite stressad och gör snabbt klart en runda och flyr ut i verkligheten. Phew!
Här var det istället en M-Y-S-I-G konstnärsaktig stämning, det kändes helt okej att knata några varv. Alla som säljer och ställer ut måste vara typ födda i Laguna eller i minst vart fall vara inflyttad vid 3 veckors ålder. Så det gäller att planera om man vill vara med i gänget minst sagt.
Clay hade rätt. Jag köpte konstverket på bilden. Först gick jag förbi. Vågade mig inte riktigt fram. Sen gick jag förbi igen. Sen gick jag tillbaka en tredje gång. Tittade noga på alla tavlorna för det fanns flera jag ville ha. Men de större hade blivit bökiga i handbagaget… Den ska ju hem också.
Jag köpte den med tema kärlek. Den var den första jag såg. Jag ska lita på mina instinkter har jag lovat mig. Jag har också lovat mig att ibland köpa saker på mina resor även om det är bökigt att få hem dom. De blir en del av mina minnen och min framtid.
Det fanns en till som jag tyckte väldigt, väldigt mycket om. Det var som tänka sig att titta i backspegeln om 30 år och se vad jag skulle vilja se, fast i en tavla. Kanske åker jag tillbaka och köper den med, om ingen annan hinner före. Fast, jag har ju lovat M att inte shoppa mer… Men jag har ju inte shoppat så mycket till mig själv här förut. Bara ett par jeans (jag frös) och en munkjacka (jag frös) och mat (jag måste ju äta?).
Den som lever får se. Kan nån anmäla mig till Lyxfällan så länge?
