Bananskal

Jag sitter där jag sitter idag för att min son hittade ett bananskal, eller ja, bananskalet hittade honom.

Den av SVT anlitade castingbyrån (firman? företaget? bolaget?) kom till sonens skola och provfilmade åttaåringar för en ny TV-serie till Barnkanalen. Kul tyckte barnen!

Ett par veckor senare ringer casting-tjejen och undrar om de kan få träffa L igen? Oj, det hade jag nästan glömt! (jag ska erkänna att jag tyckte det var väldigt spännande att de ringde!) Jo ja visst, sa jag, jag ska fråga om han vill. Han ville.

Sen en vecka senare ringde de igen.

Bananskalet glider vidare. Swooosh!

Så, idag är vi här igen. L och två grabbar till får träffa regissörerna. Jag dricker lite halvgammalt kaffe i det totalt oglammiga kontoret utanför.

Nu B-L-I-R det ju kanske inte nån filminspelning för L. Alls. Men. Vilken grej att bara få pröva på att vara framför en kamera, träffa nya människor och se lite mer av världen, om än bara inne på Söder!

Det är så roligt med bananskal! Alla bananskal jag halkat på i livet har lett till kul och utvecklande saker.

Så, hittar du ett bananskal, var inte rädd att halka. Hoppa på och glid med så länge det bär.