Smågodis och repliker

Köpte lördagsgodis till mig själv för första gången på länge igår. Smågodis. Det var inte bra.

Varför heter det egentligen smågodis? Påsarna är enorma. Och det mesta godiset är inte så smått. Inte som när jag var liten och påsen var så liten så jag preciiiis fick ner handen. Barnen skulle garva åt den påsen.

Grejen var, igår alltså, att jag blev så sjukt sur. Så där riktigt sockersur. Argsinnig tant. Dottern L2 som oftast brukar äta choklad, hon valde sockergodis nu, och fnissade som en champagne berusad.

Från och med nu får det bli hemgjort godis eller choklad för vi är inte kompatibla med sockergodis. En argbigga över 40 och en berusad 5-åring, om än på socker, är lite för mycket Dallas över det.

Med sonen har jag övat repliker, repliker och repliker. Det ska provfilmas igen för rollen i barnserien som ska gå på SVT. Så håll tummarna måndag sen eftermiddag. Sen hoppas jag de bestämmer sig så vi vet nån gång.

Sonen är definitivt bättre skådis än jag i alla fall. Bättre uttryck och bättre tajming. Ingen större surprise kanske. Jag är…. inte en skådis.

Om min mycket pinsamma (nej, jag hade kläder på mig, det här hände långt innan dokusåpan och TV-sex var uppfunnet) skådespelarinsats (nej jag förstår att du undrar, men jag var inte full heller) får jag berätta en annan gång, om du inte var där förstås?