I am Anna P

Om mig. Eftersom jag är född 1968 finns jag inte. Fyrtiotalisterna syns och hörs. Sjuttiotalisterna blev den ironiska generationen och åttiotalisterna de vill bara ha det bra. Antar att det blir vi sextiotalister som ska betala kalaset för dem alla, oavsett det gäller pensioner, a-kassa eller kulturbidrag.

En oväntad talang är att jag kan låta och ”sjunga” som hackspetten i Kalle Anka-på-julafton-filmen, ni vet ”arapapapapapadia”. Faktiskt riktigt bra också.

Om min familj. Mina barn brukar jag kalla för L1 och L2 här på bloggen, lite som Bananer i pyjamas ni vet. Som tur är skiljer det två och ett halvt år mellan dom och eftersom det är en tjej och en kille kan jag lätt skilja dem åt. Hade de verkligen varit två bananer, då hade det varit värre. Dessutom hade jag halkat på deras skal (läs kläder) varje dag innanför dörren.

Min man M. Min livspartner. Vi har gått igenom en hel del tillsammans jag och M. Trots det vet jag inte alltid hur det rör sig i hans skalle. Kanske är det bra?

Om min blogg. Det rör sig i skallen och ibland kan det behöva komma ut. Bloggen kom till så. Sen kom det läsare. Både sådana jag känner och sådana jag inte känner. Min pappa (fyller 75 år i år) läser den och drar sedan ut inläggen på papper till mamma (också 75 år i år) som efter att hon läst sparar dem i en pärm. Kanske får jag den när jag blir stor!