Put to the test

Hösten har levererat en rad av tester. I flera bemärkelser. En fånig liten vurpa i Kilsbergen och mitt lillfinger bröts. Tre nya möjliga cyklar passerade, en valdes ut.

Den 25 september blev jag varse att även små delar på kroppen har stora funktioner som påverkar oss. Jag ramlade i skogen (note to self: titta där du är, inte på kompisarna!). Kompisarna frågade: hur gick det? ”Jo det gick bra, men mitt finger känns konstigt!” Svarade jag. Det låg liksom som en slapp korv över ringfingret. Det gjorde konstigt nog inte ont. Men V, sjuksköterskan i gänget sa att det blir nog till att åka till akuten.

Det blev gips och några dagar senare operation. Två långa metallstift i handen för att sätta benbiten på plats igen, den hade brutits av helt. Tre veckor med gips. Kirurgen frågade mig vad jag jobbade med. ”Jag är kommunikatör, sitter vid datorn hela dagarna.” Han frågar om jag behövde ett sjukskrivningsintyg? Jag skrattar. ”Nej det behövs inte. Jag är egen företagare, så det är bara att jobba på.” Tur det var vänster. Och att pekfingret och tummen inte gipsades in.

I torsdags blev jag äntligen av med stiften efter sex veckor, de var tvungna att sitta längre än gipset. Stiften har varit värst. De har stretat emot vid rehab-övningarna. Skavt. Hindrat mig från att ha vantar. Jag fick inte träna! Risk för infektion vid stiften. Inte S-V-E-T-T-A-S. Hmmm. Nu är de i alla fall väck. Träningsresan tillbaka har börjat!

Det andra testet då? Jo. En ny cykel har ironiskt nog inköpts medan jag fortfarande hade gips på handen. Jag har egentligen inte testat henne helt och fullt. Två turer i Svampenparken. Det är riktigt skojiga klippor där. Fast tydligen är parken till för B-A-R-N-E-N. Inte för MTB-åkare. Konstigt. Man får smita dit på tider när barnen sover.

Men oj så skojig hoj! Det var Annie som sålde sin heldämpade All Mountain-hoj. En Lapierre Zesty. Med alla features jag hade bestämt mig för att jag ville ha. Fast. Det var ju en 27,5”. Jag hade ju egentligen sagt att jag skulle ha en 29”. Jag vet. Jag har tjatat om det. Men. Det blev ändå kärlek. Och 27,5” är smidigt på stigarna. Jag hade nämligen testat det med.

För det var ju det där med testerna. Hur jag kom fram till vilken cykel jag skulle ha? Jo en heldämpad hade jag bestämt mig för. Eftersom jag ville ha mer skoj utför framför allt. Därifrån till beslut, det finns ju hur många olika modeller som helst! I alla prisklasser.

Redan i våras testade jag några heldämpade på tjejlägret i Nora. Känslan var väldigt olika i de tre jag provade där. Men de kändes alla klumpiga och tunga. Inte alls skoj. Lite traktor. Så vikten blev en faktor. Jag ville inte ha en för tung cykel.

Efter sommaren fick jag möjlighet att testa två cyklar hos Uno Forsberg. De flesta av cykelhandlarna här i Örebro har testcyklar man får låna eller hyra för test i terrängen.

Jag provade först en ren cross country MTB, enklaste varianten av Specialized Epic 29”. Superskoj hoj! Snabb som attan på stigarna i Eker där vi cyklade. Lätt och skön känsla. Sen provade jag en Specialized Camber lady i 27,5”. En trail-hoj med längre slagvolym. Lite enklare komponenter, och nära 10 000 kr billigare. Den var jätterolig! Jag älskade hur den klättrade uppför, och skrattade hela vägen nerför. Cambern vann för mig! Men jag var beredd att lägga mer pengar för bättre komponenter och att få med saker som drop post, så planen var en Specialized Camber, men en 29” (27,5” fanns bara i dammodellen).

Sålde min gamla cykel och hade alltså egentligen redan bestämt mig. Precis då dök Annies cykel upp begagnat, till ett bra pris, med toppenkomponenter och alla features jag kunde önska.

Det blev till att göra en lista. Fördelar och nackdelar på varje cykel. Och de hade så många fördelar båda två! I slutändan blev det ekonomin som avgjorde. Zestyn var begagnad men i toppskick och med fantastiskt fina komponenter. Mer cykel för ungefär samma peng helt enkelt.

Att köpa begagnat är förstås alltid lite läskigt. Men nu känner jag ju förra ägaren, och jag vet hur hon behandlar sina cyklar som små barn. Eller förmodligen B-Ä-T-T-R-E! Den har knappt en repa och känns som ny! My precious…

Utan att ha fått testa lite olika cyklar hade det varit svårare att bestämma sig. Nu vet jag bättre vad jag gillar. Vad är roligt. Vad funkar för mig!

Bara att börja träna upp handen ännu mer, stelt fortfarande. Och konditionen. Och styrkan. Så att jag är redo till våren. Längtar tills jag får lära känna henne. Ta ut henne på äventyr. Njuta på stigarna. Klara nya utmaningar tillsammans.

Helt enkelt, to put her to the test!

Bäst just nu:
Träna. Jag får träna. Hej träningsvärk!
Snö! Längtar till skidbackarna!

Sämst just nu:
Trump vann valet. No further comments needed

Inpackad efter vurpan. Gamla pärlan liksom ”hallå varför står vi still”. Note to self: se till att ha med ett ordentlig förbands-kit. Den självhäftande gröna lindan hade V med sig.

Sjukt. Att dessa satt i min hand i 6 veckor! Konstig nog kändes inget när de drog ut dom! Vågade inte titta på när de tog första. Morskade till mig och kollade på andra. Fascinerande.

Så skönt att de är väck. Samtidigt tacksam mot vården på USÖ. Så proffsiga de varit på handkirurgen. Effektivt och smidigt.

Gamla pärlan bor nu i Arboga. Hoppas nya ägarinnan får lika mycket skoj som jag!

Specialized Epic och Camber på testrunda! Emma kör här Epic och framför står Cambern! Vi hade så roligt och kan verkligen rekommendera dessa cyklar. Finns hos Uno Forsberg!

Gipsad glad och nöjd (om än väldigt ostylad och rufsig) nybliven cykelägare i köket efter hemkomst! Min nya pärla, som slumpvis dök upp och gjorde mig kär.

Gipset av! Klarade en lite 4-5 km tur ute vid Rävgången. Där finns fina stigar! Ont i handen och fingret och inte så bra grepp. Men lycka att få sitta på cykeln en liten stund! Längtar efter mer till våren!