När jag var tonåring bodde jag på landet. Verkligen V-I-S-C-H-A-N. Det var hästar. Åker. Åker. Åker. Träd. Moppe.
Min moppe var en riktig pärla (läs A-N-T-I-K-V-I-T-E-T). En Victoria. (Vadå? Inte hört talas om den?). Den hade ingen limpa. Den hade gubbsadel. Den startade inte snällt med ett litet brum . Nej nej. Inte ens en kick på kicken gjorde susen. Den startade endast om jag sprejade på en massa startgas på tändstiftet. La i växeln. Och sprang. Utav H-E-L-V-E-TE.
Men. Victoria tog mig till och från skolan så jag slapp skolbussen på vår och höst. Skolbussen åkte nämligen över halva D-J-Ä-V-L-A Närke och lämnade och hämtade barn.
När det blev dags för gymnasiet blev resan till skolan fyra gånger så lång. In till stan. För långt för Victoria. Med buss och sen en rälsbuss som hette ”Svartåmärra” tog resan ungefär 2 timmar. Enkel väg. Tonåringens mardröm.
Jag och min kompis L, som bodde på samma vischa, kom på att vi skulle flytta hemifrån. Dela lägenhet i S-T-A-N. Vi trodde nog aldrig att våra föräldrar skulle gå med på det: Men häpp! Det gjorde de. Vi var 16 år gamla. (Säg inget till inget till mina barn. S-C-H-Y-S-H!).
Nu funderar jag på att flytta hemifrån igen. Det vore ju himla P-R-A-K-T-I-S-K-T. Vi kom på det idag. Jag, E och P. Vi ska ju träna så mycket i vår. Inför MTB-säsongen. Inför La Manga. Bara ett problem. Hur ska vi ha T-I-D med det?
Idag när alla roliga pass skulle skrivas in som vi ska köra ihop. Då var det ju en massa A-N-D-R-A familjemedlemmars behov som dök upp. I tre familjer. S-Y-N-N-E-R-L-I-G-E-N irriterande. Dessutom visade det sig att veckans dagar faktiskt inte R-Ä-C-K-E-R. Det behövs F-L-E-R än sju. Man måste ju tydligen V-I-L-A också.
Det var då vi kom på det. Vad praktiskt det hade varit om vi tre delade en lägenhet! Vi kan ha ett rum var. Ett spinningrum. Vardagsrum. Kök!
P kom på att vi kan lägga fram det som att ”nu ska mamma S-A-T-S-A förstår ni, familjen.”
Den här veckan har det i alla fall tränats på bra. Ett pass fick vi tillsammans alla tre. Nästa vecka börjar vi leta lägenhet. Tror jag.